bytkanal

Ja då var snart Måndagen avklarad. Jag vaknade ganska sent och gick upp till United Collage för att möta upp andra utbytesstudenter för att äta frukost. Efter det var det plugg som gällde fram till min föreläsning vid 4:20. När den slutat 6:15 åt jag en Japansk middag ala Kyckling teriyaki med några i klassen för att sedan bege mig hem.

Nu sitter jag i sängen och är förundrad över hur ovetande kineser är här. Saker jag redan lärt Day är bla.
15 minutes of fame, Oncle Tom, Usher, Fascism, Reagge, Jamica, Bob Marley.
Som ni ser har jag hittat mig en lärling.

Det bästa är ändå våran konversation här om dagen.

Day                             - John..

  John                         - Day...

Day                             - I Have never seen anybody with blue eyes like you, is that common i Sweden?

  John                         - It is common to have blue eyes but I guess mine are a bit more than regular.

Day                             - My God, I have never had a friend with blue eyes before.

  John                         - Do you know that you can have other colors as well

Day                             - Yes, you can also have brown eyes.

  John                         - Yes, and gray and green..

Day                             - what!? you can have green eyes..my God.

Intro...
Ett filmklipp på ett lejon på pinnar.

Dagen började tidigt med att bege sig till en liten ö syd-väst om Hong Kong Island. Ön Cheung Chau är perfekt för att komma bort ifrån allt storstadsbrus. Det finns en större ö, Lamma Island, jag tror det är dit turisterna åker och att Cheung Chau är dit Hong Kong borna åker för att äta fisk (som förövrigt är importerad). Inte helt säker, men jag gissar.



Vi gick omkring på den lilla benformade ön och kollade i shops och tog det allmänt lugnt. Bonnie börjar bli friskare nu och jag tror att det var precis vad hon behövde. När vi skulle åka snubblade vi på en sermoni med en lejondans. Gillar dom dräkterna starkt även om man kan bli lite rädd när man möter dom i en gång på IKEA.











































































Ja där är jag med ett flummigt leende.

Som ni ser är jag inte direk vän med sidan, så idag blir det bara en bild. Jag har en ide om att pimpa till det lite mer men det steget tar jag en annan dag...eller kanske ikväll.

Torsdagen kan man summera med en lugn start och en brutal avslutning. Jag pluggade lite och satte mig faktiskt och letade lite jobb, både i HK och Sverige. Känns ganska okej att avsluta plugget och ge sig in i det verkliga livet.
   På kvällen hade jag och Day bestämt att vi skulle gå ut på Ladies Night vilket betyder gratis drinkar för tjejer och mycket folk. När man väl betalat inträdet  var det 'open bar' så man behöver inte pynta för drinkarna.Vi mötte upp Days kompis där inne. Det var riktigt trevligt och jag har aldrig sett någon med så mycket energi som Day, skulle vara kul att se honom hög på adrenalin haha. Men med tanke på att han bara varit på klubb 4 gånger och är förbjuden att gå på klubb för sin familj kan man förstå det lite.

Efter att tag kom utbytesstudenter dit, hade ingen aning om att de skulle ut, toppen! Efter ett par timmars festande (tror klockan var 4-5) gick vi ut ur klubben, Jag köpte jag starkt kryddad kycklin och då menar jag ingen mes krydda utan en sjukt brutal sådan, ni snackar world fucking famous. Titeln är Nukem och är värre än att elda på tungan.
   Jag måste erkänna att jag var riktigt riktigt taskig. Man får bara en kyklingvinge med den starkaste och sen en typ 1 liters hink vanligt stark krydda. Givetvis gav jag bort den starkaste till en kille och jag varnade honom men han insåg nog inte riktigt vad det var. Efter 5 sekunder gick han iväg och sökte upp en gränd, sen kom han tillbaka 20 minuter senare och var as förbannad. Har lite ångest efter det..

   Day åkte hem och jag hakade på de andra till ett nytt ställe vi var där ca en timme sen gick de andra hem men jag kände för att stanna. Så när jag tröttnat gick jag ut ut klubben och solen var påväg upp. Kraftigt salongsberusad stapplade jag mig fram på gatan och har enstaka flashback minnen. Jag minns att jag tappade telefonen och att jag åt nudlar i ett gathörn. Men inga minne hur jag fick tag på dom.
   En sån fylla ska jag nog hålla mig borta ifrån igen, men om man söker efter äventyret så är det en enkel väg. Sen hade det varit hundra gånger roligare med en vän att luta sig mot.
   Jag tog en taxi hem, har ingen aning om när jag gick och la mig men vet att jag var upp vid kl 10 igen.

   Fick en länk av Mike nyss. Ibland blir man otroligt nöjd med allt när man vet vilka vänner man har.
Fucking love you man!

I morgon ska jag till ett Buddhistisk tempel och göra fieldwork, ska bli riktigt kul, längtar längtar!

Jag började dagen med att söka upp en professor i Buddhism som kan hjälpa mig med min uppsats. Han var jätte snäll och har bjudit med mig på till ett tempel eller kloster på Lördag. Så då ska jag få gå omkring där och förhoppningsvis lära mig meditera lite. Ska bli skit kul!



Eftersom  det var Horse Race på kvällen så begav jag mig ner till Central lite tidiga
På vägen ner såg jag nyheter i tunnelbanan, inte för att man fattar så mycket. Det är väl mest något att vila ögonon på. Tex så visade de bilder på en stor översvämning som jag tror skapats av att en vattenledning brakat ihop. Har ingen aning om vart det var...antar att det var i Hong Kong men kan också varit i Mainland Kina...

  Jag gick in i Hong Kong Park. Det är som en oas mitt i centrum, inte så jätte stor men tillräckligt lugn för att man ska kunna koppla av.
..eller jag vet inte vad som är stort längre..        


När jag skulle gå tillbaka insåg jag att jag var påväg ut på en pir. Så jag fortsatte en bit och när jag vände mig fick jag denna vy.  Ni får blunda för byggområdet. Som ni ser skymmer det ganska fort. Tror att det skiljer 5min mellan korten.
Efter vandrat runt lite begav jag mig till Happy Valley och Horse Race jag tror jag gick i 30-40 minuter eftersom jag inte var het säker på vart det låg och om man inte kommer ifrån tunnelbanan plus att om man frågar om hjälp så är hjälpen oftast opolitlig. (Se längs ner)




Efter att ha förlorat ett par lopp behövde jag en förändring i mitt system och spelade på häst nr 1 Plan B, tackar tackar sa jag och inkasserade strax över 40 HKD.  I sista loppet spelade jag på Nordic Star, det tackar jag också för.
Nej speldjävulen har inte gräppat tag i mig...vill håller bara hand än så länge.





Idag träffade jag en till svensk när jag var och ät med Keipe så vi svenskar börjar etablera oss lite var stans. Det uppskattas. Ikväll är det utgång med Day som gäller, det kan ju sluta hur som helst.




Typiskt Hong Kongare
Jag tror det anses oartigt att inte svara på en fråga så även om de inte vet svaret så svarar dom ändå. Det här är extremt jobbigt om man frågar folk om vägen. Jag har börjar med att lita på dom som kan engelska bäst, mest för jag antar och hoppas att de kan andra kulturer mer och de oftast är mer utbildade. Men sen får man ju fråga folk vartannat gathörn ändå.

Igår så var jag omkring på campus och fixa sista stämpeln och letade efter el professor, han var givetvis inte där, men ska leta upp honom idag. Jag måste hitta en lärare till min religions uppsats, har valt att skriva om Taoism och Buddhism. Det känns riktigt bra och kommer nog inte bli några problem plus att då har jag ännu mer ursäkter till att gå i olika sorters kloster.

På eftermiddagen hade jag en kurs i Creative Writing, det låter väl kul....ja det gör det men det var tydligen poesi som var ämnet och det är på tok försent för att ändra så det är bara att peta på. Jag är ju urkass och försöker krångla ihop något med mina grötrim, det värsta är att de andra är så extremt bra så ångesten är hög hehe. Det är mycket flummande eller om man vill säga det med finare ord, det är väldigt kreativt.



På kvällen åkte jag en station söder ut och hälsade på Bonnie, hon är sjuk och har det skit jobbigt. Inget roligt alls och försöker få henne på bättre humör så ofta jag kan. Vi lagade mat och satt och prata, Jag stog i ett kök för första gången på 2 månader!! wohuu sen diskade jag för första gången på två månader!! wuhoo.

Nu ska jag plugga lite Mandarin eftersom vi har quiz idag. Efter det är det  Horse Race, galet kul!

En tvådagars tur till Kina blev det i helgen. Jag kan åka tunnelbana dit så det är ju inte direkt svårt. Shenzhen ligger ca 20 med tunnelbana uppåt och det kostar ca 25kr att ta sig dit.
 

Nu sitter jag i min säng med datorn i knät som jag så ofta gör och Day spelar gamla musikvideor från youtube. Japp vi får även söka på Himmelska fridens torg om vi vill det. (stört snygg övergång strax)
Men är man i Kina kan man ju inte göra det vilket jag förövrigt var i, i helgen.
Vi åkte till Shenzhen men passerade bara det för att åka tåg en timma in längre i Kina till Guangzhou.

Där stannade vi en natt och det är riktigt billigt, tog bara ca 1 h att förstå hur mycket rummet kosta och hur det var. Ingen pratar nämligen Engelska så man fick höfta lite med kinesiskan och vifta med händerna värre än en trafikpolis.
Mer problem blev det givetvis när man skulle äta då menyerna endast är på kinesiska. Tur att det finns bilder ibland så man får ta det som ser gott ut.



   Vi gick runt i staden som har en sisådär 10 miljoner invånare. Vi tog en båttrip längs kanalen de har och kollade på alla neonlampor. Då kändes det verkligen som om man åkt tidsmaskin ett par decenier framåt.

Dagen efter gick vi på en marknad som börja med kryddor för att sedan ändra stil till fisk, valp, katt, grod, fågel och kobravin's marknad.






Efteråt käkade vi Dim Sum, en klassisk kinesisk rätt som är som brunch. Om du åker till Kina måste du äta den, annars kommer jag aldrig förlåta dig. Ruskigt gott, man får massa smårätter så det är bara att åter igen chansa. Eftersom det är så billigt så är det bara att höfta lite. hellre köpa en för mycket än en för lite..

















 

Väl framme i Shenzhen var det shopping som gällde även om jag mest kollade. Vi var inne i en skyskrapa fullproppad med elektronik. Så jag kunde inte hålla mig ifrån att köpa en 4GB Ipod Nano för 150kr, tackar. Jätte äkta!

Vi tappade bort varandra och medans dom var ngn annanstans och jag satt och vänta utanför. Jag tyckte de stängde lite tidigt för hela byggnaden tömdes ganska fort sen kom brankåren och polisen. Jag tänkte bara "händer dethär" och ja...det gjorde det. Ifrån översta våningarna kom rök och skrapan jag nyss varit inne i brann!? Efter att kollat uppåt ett tag kom de andra och vi gick för att finna lite krubb.

Sen hem för att ta det lugnt och varva inför en ny vecka.
 
Imorgon blir det ganska lugnt i skolan. Mer plugg hemma men det är helt okej, har fått mersmak för mandarinen. Har även börjat kunna se skillnad på Kineser och Hong Kongare.

Ha det gött!
Saknar er

Igår var vi på Horse Race vilket har blivit en tradition på Onsdagar. Så idag var det bakisdag, har ändrat lite smått på bloggen men är inte direkt nöjd så jag ska försöka göra det lite bättre en annin gång.

Hitills har jag spelat på hästar som har namn som skulle kunna vara en hamburgare....ja jag vet.
Så jag är rookie än så länge men snart så!



Cykelparkeringen

I morgon blir det till att springa omkring på campus igen om jag har tid kanske jag skriver lite om hur det ser ut här på Uni.

  Såg bilder ifrån Sverige idag, saknar snön!



Typisk Kineser:

De låser fast sig vid saker. Inte ordagrant då, men tex. Ena av min rumskamrat aka cellmate har spelat ett data spel i stort sätt hela dagen medans den andra suttit bredvid och spelat Where Is The Love med Black Eye Peas 20-30 gånger.

Då var man 26 år. Vi det här laget hade Mozart gjort över hundra verk och Guevara hade ett år kvar innan han träffade bröderna Fidel och Raúl.

Men jag är inte bitter, inte det minsta. Idag började jag med att åka in till centrala Hong Kong för att ordna studentvisum. När det var gjort gick jag omkring och bara njöt.


Först skulle jag ta mig förbi att par trappor, så klart.
Ja jag råkade trycka på en knapp så allt blev blått

Okej. Jag funderade på att antingen göra en lång novell eller en snabb lista om vad som hänt. Ingen orkar läsa en lång historia, inte i dagens stress iaf.
Jag får väl göra en blandning....så om några dagar är korta har jag förmodligen skippat rätt mycket. Då har det förmodligen hänt något ointressant som att man fäktats med en pirat eller liknande.



Såå. Med en trupp på fyra Hong Kong studenter gav vi oss av, till ett land som är ringat av hav. Filippinerna och närmare bestämt Manilla, när vi kom dit möttes vi av en enorm hetta och jeansbyxorna jag hade på mig kändes som täckbyxor en julidag i Sverige. De som åkte var en Svenska Holländs blandning, ni får gissa var ifrån de kommer iaf det var jag, Bonnie, Richard, Geertje (även kallad Gina för ingen kan uttala namnet) och Keipe.

Vi stannade i Manilla en natt och jag gillade inte det alls, ett riktigt skithål. Man insåg direkt att det är ett fattigt. Folk sov på gatorna mitt inne i stan och barngäng tiggde. Lätta att tycka det är tragiskt när man ser det på TV men när man ser det så nära blir det en helt annan grej. Jag som har råd att ge dom pengar men ändå inte kunna göra det för att då ska 20 st till ha och man vet inte riktigt vad som kan hända när man väl gjort det. Mycket svårt, det man kunde göra är att ge dom annat än pengar så som vatten eller frukt. Så klart har jag sett folk som tigger förut men aldrig varit med om folk som tigger om mat.

Dagen efter åt Richard och jag på Holy Cow, äntligen en grillad hamburgare!
På kvällen anslöt sig en ny Holländare Keipe och vi begav oss med buss till Legaspi, tror resan tog 8h men det var natt buss så då sparade vi både tid och hostelpengar.

Framme i Legaspi möttes kunde man se en aktiv vulkan stå och bolma rök en bit bort, riktigt mäktigt. Vi  tog en minibuss till Donsol för att få snorkla med Valhajar. Vägen dit var smyckad med en blandning  av vackra risfält för att sedan gå över till hyddor och brinnande sopor, för att sedan åter gå till risfält osv. Längs med vägen var det mycket folk och små shops fanns lite var stans. Det var extremt skitigt och leksaker för barnen kunde bestå av en trasig sko. De torkade sitt ris mitt på vägen medan bilarna väjde bäst de kunde.
  När vi kom fram till Amor Beach Resort insåg vi att vi nästan var ensamma där. En riktigt idyllisk plats som var perfekt för den som vill ta det lugnt och ta dagen som den kommer. Ingen bankomat fanns i närheten så det gällde att fylla på plånboken. (Men det är ngt man lär sig ganska snabbt i Hong Kong eftersom de inte heller tar Visa, inte ens banken)
  Vi sov där två nätter och kvällarna bestod av ett par drinkar och jag och Keipe stannade uppe när de andra lagt sig och snackade om allt möjligt. Det var precis vad jag behövde.

 

 

Vi satt i båten förberedda på en stor upplevelse, spejaren hängde i masten. En svart skugga rörde sig i vattnet och man kunde se den klart och tydligt, ungefär 5 meter. Spejaren hoppar ner och skriker go go go. Alla hoppar i vattnet en efter en och snorklar oss bort till skuggan. Jag såg inte Valhajen och när jag vänder mig om är den mitt framför mig. En otroligt mäktig syn samtidigt som man inte vill stå ivägen för den. Vi simmade jämsides med, jag skulle gissa på att den var 8-9 meter och otroligt fridfull. Vi dök i så 5 ggr och sista gången var absolut bäst, då simmade jag bredvid den i ca 10 min.

Nä nu orkar jag inte mer, Day kom precis tillbaka så nu ska jag prata lite skit med honom.
Jag var på IKEA idag och köpte Kalles och knäckebröd, när han fick smaka bara knäckebrödet hatade han det hehe. Men när han fick kalles på det ville han ha mer.

 

 (Forts)

Skrev på tok för mycket igår så ska hålla mig kortare idag.

I Donsol har de ingen bankomat så jag och Keipe fick skjuts in till Legaspi för att ta ut pengar till alla. En resa jag aldrig kommer att glömma. Gubben som körde hade givetvis ingen hjälm men det som var värst var att han inte hade något skydd för ögonen. När man åker i 100 så ser man inte direkt mycket, först börjar ögonen rinna sen när man vant sig vid det så kan man knabbt ha ögonen öppna för all vind. Vill inte ens tänka på vad som hänt om han fått en fluga i ögat..
  Ingen hobby att åka den vägen 40min dit och 40min hem, givetvis började det regna på vägen också. Kan nog säga att det var första gången jag var rädd för livet. fy fan säger jag bara!

Vi lämnade Donsol för att åka till Masbate, där var vi också helt ensamma på resorten och dagarna där bestod mest att koppla av. Jag gick för att köpa ngt gott till kaffet och frågade vad en flaska rom kostade. 21 Pesos fick man till svar och jag stod som ett frågetecken. Tänkte att jag måste hört fel, men jag gav henne en hundralapp för att se om jag fick tillbaka ngt. Då var det så att det kostade 21 Pesos och hon hade ingen växel, för det var för mycket pengar. När jag väl gett henne jämna pengar begav jag mig tillbaka med gott till kaffet och gott till kvällen.......21 Pesos är ca 3,50kr...

Efter Masbate åkte vi en båtresa på 12h till Cebu för att direkt åka till toppen av ön. Från en lite by som heter Maya...åkte vi sedan till Malapascua. Världens bästa ö!

 

Där tog jag och Richard Dykarcertifikat, tackar. På den ön hände mycket sjuka grejer. Men det bästa är nog att jag faktiskt hittat ön jag ska bli diktator på. Bu fuckin hu, elekttrisitet från 6 på kvällen till 11. Guld!

Här var den lokala shopen i Malapascua, Think basic

Efter Malapascua blev det flyg ifrån Cebu till Manilla, shoppa en dag i asiens största Mall och sen tilbaka till Hong Kong, Vänstertrafik och ätpinnar.

Såååå nu har jag äntligen skrivit klart detdär. Äntligen kan man peta ner vad som hänt normala dagar.
...bara en halvtimme kvar i denna åldern.. I morgon ska jag, Jacky och Day ut och äta Hot Pot. ser värkligen fram imot det. Inte varit ute med dom än och jag vet att vi kommer att ha det toppen.

Typiskt Filippiner:
De har noll engagemang och när de arbetar känns det som om de gör allt i slowmotion. Men men, de är oftast snälla.

 

Då har man alfaposéat i ännu en huvudstad

 

 

 

 

Nu har jag farit omkring i Filippinerna i två veckor. Har ingen riktig tid just nu men jag skriver senare idag.
Blev inget direkt äventyr ala John men en nära-döden-upplevelse och ett dykarcertiferkat så något ska jag väl få ihop.


Typiskt filippiner
När man går i affärer står försäljaren en halvmeter bredvid en och följer en så hela tiden.