Min tid i Hong Kong

Jag kom till ett land med rapande pensionärer och vilsna taxiförare. Skyltar överallt som förklarar hur man ska bete sig. Ett evigt ekande av ”The train to East Tsim Sha Tsui is arriving please let passengers exit first.”
“Mind the gap between the train and the platform”

“Please stand behind the yellow line”

“Please stand back from the door”

“Please hold the hand rail”

Allt detta givetvis på 3 språk

http://www.youtube.com/watch?v=EQKOf8CShwM&feature=related

 

När jag lämnade Sverige var det för att jag var trött på folk som styr och tyckte för många saker var fel på denna institution..eller jag menar land. Jag lämnade ett snöigt stockholm, höll på att missa planet i London och landade i en stad med liv dygnet om och krogar som inte haft stängt på flera år. Jag valde just Hong Kong inte bara för att det var så långt bort jag kunde komma utan även för det är något helt annat.

Ett lagom rött land med möjligheter för färger att lyckas. De har ju till och med ett par demokrater i regeringen! Det roliga är att de är sjuk radikala och har både det ena och det andra för sig, när var det senast en minister skrek ”ät banan” till vår stadsminister? Min följdfråga är givetvis: Varför inte?

 

Förutom att stå i kö och vänta på buss eller att aldrig kunna använda sitt betalkort har jag lärt mig att en storstad är absolut för mig. Inte Hong Kong, inte mer än ett par år iaf, skulle inte klara mig utan familjen för länge. Nu är det ju tre kottar jag måste ha koll på, vem ska leka flygplan med dom om inte jag är där. Nä närmare får det bli….London anyone..

 

Jag skulle kunna flasha till det med att dra upp en lista vad jag lärt mig eller ännu värre allt jag ätit. Men icke! Den karamellen sparar jag till dom som fråga mig. Nu älskar jag Sverige och ingen kan få mig att ändra mig, vi är låångt föra andra länder och då menar jag inte bara Folkrepubliken Kina.

Det första jag såg när jag kom till landet lagom var hur otroligt vita molnen är det andra jag tänkte var att jag kommer sakna musiken i tunnelbanan, haha.
   Livet är hårt om man inte öppnar ögonen och byter kanal!

 

 

Kom igen! Hur kan man inte gilla de höga husen med anonyma fönster.

förresten hur är utsikten ifrån din balkong?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0